Reseskildring från Filippinerna!

Jag hade inte planerat att skriva ner någonting alls om den här resan mer än eventuellt i min loggbok.
Men med tanke på allt tok och kul som hänt så känns det nästan som en skyldighet!

Det här är skrivet på mitt språk, som jag upplevt det! Språkvårdare, religösa fanatiker samt militanta absolutister (inte nödvändigtvis i den ordningen) göre sig icke besvär!

Det hela började som vanligt med en diger planering där jag bollade Malapascua mot Moalboal mot Dumaguete mot Panglao..mm, till slut så fastnade jag för Moalboal första vecka för att avsluta uppe i Donsol med lite valhajsnorkling samt macrodykning runt San Miguel Islands och även en 3 dyks dag på Manta Bowl!

Allt började perfekt, förkylningen som jag känt ligga latent i kroppen och som min sambo Anette kallat inbillning bröt ut med full styrka kvällen innan avfärd. Feber, igensatta bihålor och allmäntillstånd som en 100 åring, här ska dykas!

Nåväl iväg till Arlanda via ett apotek där det inhandlades ibumetin, neseril, samt koksaltskölj för bihålorna, och det väntande Qatar air planet som via Doha skulle ta mig till Manila.
Stackars jävel som fick mig bredvid sig på planet, snörvlade slut på två rullar toapapper innan det började ge sig lite grann med snoret, antagligen pga uttorkning :)

Allt flöt på som det skulle med flygen och vips så stod jag på Manila international kl 2300 och skulle bara ta mig genom immigrationsdisken, jo jo bara var ordet, det tog ca:1,5 timme att ta sig dom 40 meterna från ingången till immigrationshallen till disken då det landat 5 plan ungefär samtidigt, och bara hälften av diskarna var bemannade…. Så 0030 kom jag äntligen ut till min förmodat väntande hotelltransfer, bara för att konstatera att den åkt utan mig.Ok! Taxi till hotellet, incheckning och så upp och sova 3,5 timmar innan väckning, frukost och transfer till flyget igen, behöver jag säga att jag kände en viss trötthet när jag äntligen bordade planet till Cebu?

Väl nere i Cebu så blev frågan som jag ställt mig, buss eller taxi till Moalboal aktuell, med en taxitransfer på 275 peso för att komma till busscentralen samt ev väntetid på bussen och att jag hade en STOR väska + att bussen tar mycket längre tid än taxin, beslöt jag att åka taxi hela vägen, viket tar ca: 3 timmar. Min inställning var att hinna med minst två dyk den här dagen så det fick kosta för att tjäna in tid. Synd bara att ingen beskrivit den lilla detaljen att man kunde köpa säten i en sk V-hire, alltså en minivan för 80 peso st och därmed kunnat åka hela vägen med 4 säten för sig själv och bagaget för 320 peso = ca:60:-
Jag gick glatt med på dom 2200 peso taxin kostade och for iväg.

Då jag varit i Thailand ett antal gånger och inte är speciellt imponerad av deras trafikvett hade jag väl en hel del förutfattade meningar om det Filippinska trafiksystemet, vilket visade sig vara helt rätt, mao totalt rubbat allting. Men det fina i kråksången är att vägarna är så smala och sketna och trafiken så tät att det aldrig blir några hastigheter att tala om, på hela semestern såg jag aldrig en olycka, även om det var ganska nära en gång i slutet på resan.

Naturen på Cebu är till stora delar skövlad, regnskog finns inte alls vad jag kan förstå och detta pga alla kokos och oljepalmsodlingar! Numera så är det visst totalförbud mot att ta ner några andra träd än palmer, Naturen var bitvis ändå bländande vacker med stora akaciaträd som alléer längs vägen och alla slags blommor överallt!

Straxt innan Moalboal så svängde vi av mot Panagsama Beach som ligger ca: 3km från Moalboal och fortsatte på en väg som motsvarar en Svensk cykelbana och fortsatte den tills det stod stolar, bord och skjul i vägen. Snacka om världens ände!

Väl framme så blev jag inkvarterad på MARINA RESIDENCE & BEACH CLUB av Angie på Neptune, dykcentret som jag valt . Ingen toppstandard, men helt ok! Rent och en bra AC som verkligen gick att ställa på en bra temp utan att man fick drag på sig.

Packade upp och gick dom 20 metrarna till Neptunes dykcenter, för jag hade gett mig den på att göra minst två dyk första dagen, Jesper fanns inte på plats så jag snackade med Angie som driver shopen när han inte finns där och ordnade med utrustning och en guide som jag fasiken inte minns vad han hette (tror han var farbror till min kommande guide Eric)..

Nåväl på med grejorna och ut på husrevet efter en rejäl dos neseril, bara för att få ge upp efter 7 min 12 meter då bihålorna gjorde som verkmästaren i magen med Magnus Härenstam, och sa upp sig!!
Bara att ge upp och kasta sig in på ett seriöst öldrickande istället för att återställa vitamin och vätskebalansen i kroppen så att man skulle kunna köra en rejäl dykdag nästa dag!

Träffade redan första kvällen gänget eller i vart fall delar av gänget med bofasta Svenskar där, vi hoppar över namnen även om jag minns dem då alla kanske inte vill bli omnämnda.
Trevligt värre var det i alla fall, jag avundas dom nåt så till den milda grad att jag redan efter två dagar på plats började att leta lämplig tomt med havsutsikt :) en mera lazy tillvaro än den i Moalboal har jag svårt att tänka mig innan man har ställt in tofflorna och ligger i trälåda!
Helt underbart ställe!! Dom små affärerna har inte mycket att erbjuda och vad gäller shopping så är ”Paul” en lokal t-shirt och krimskramsförsäljare nästan det enda som finns att tillgå, så långt från stränderna i Thailand man kan komma……

Började min ”riktiga” dykning dag två i Panagsama med att träffa Eric som kom att bli min guide alla dyk här, 19 år och ganska oerfaren med folk, men duktig dykare såvitt jag kunde bedöma. Vi startade på Tongo reef som ligger några hundra meter söderut från Neptune, revet håller verkligen hög klass med makro i massor och även Mandarinfisk, samt ett i övrigt mycket rikt marint liv. Jag loggar inte dyken här utan gör bara kortare beskrivningar, det blir nog lätt tråkigt annars.
Fortsatte på husrevet som också det är mycket rikt på marint liv av alla slag och träffade  på Erics kompis sköldpaddan som kom och lattjade med honom nån minut innan den drog vidare, det var en återkommande procedur på husrevet, men bara fram till Eric, inte mig.
Nu tror alla att han matade den, men så var det inte, den bara simmade fram till honom och lät honom snurra den vågrätt i vattnet några gånger, sen simmade den vidare, konstigt beteende va?
Avslutade med ännu ett dyk på husrevet nu var dock sköldis inte med, men en massa nudisar och bra makro.

Av någon anledning så var det tuppfäktning fast det inte var söndag, så jag traskade dit efter dykena. Arenan låg inuti en djungelglänta en bit in från vägen, att det är Filippinernas national"sport" framgick tydligt.

Alla som var där engagerade sig verkligen! Inte var det så kul direkt, men ska jag jämföra så kommer nog travet hemma närmst, inte pga att hästar springer ihjäl sig lika ofta som tupparna dör i tuppfäktning, utan för spelvansinnet runt det hela, alla spelar!

Neptunes restaurang där jag förövrigt åt minst lunch varje dag var välbesökt varenda kväll och jag belamrade alltid ett helt bord själv med dator, kamera osv, antagligen till personalens förtret. Det är ett suveränt ställe, jag beställde aldrig ur menyn utan sa bara till Erics mamma som var kocka där, fixa nåt gott med sås som är medium hot, så vips stod det nåt delikat på bordet.
Där var  det förövrigt så jäkla fiffigt, att om man beställer ägg och bacon till frukost, så får man tre skivor bacon vilket jag betraktar som barnmat, så jag beställde sex skivor, och jodå inga problem, sen kom då saxen fram och jajamen, jag fick sex skivor men bara hälften så stora!! :)
En annan lustig detalj där var, att Erics flickvän Cherryl  som jobbade som alltiallo på restaurangen, varje gång jag bad henne köpa Coca cola zero, dvs den svarta burken som jag gillar, kom drällande med vanlig light, den affären som säljer zero ligger 10 meter längre från restaurangen, lazy var ordet! :)

Eric och Cherryl !

Senare på kvällen efter en delikat middag på Neptunes resturang, och nån öl, lite diskuterande över dyken osv gick jag till hotellet. På den sträckan 20 meter har man lyckats knöka in två barer, en biljardbar och nåt som kan kallas för ganska transkontinentalt om man säger så…..
Nåväl redan andra kvällen så får jag av en vacker ”dam” med en basröst som skulle gjort Barry White avundsjuk frågan om vart jag var på väg, vad jag svarade? Not your business!!
Och det var tydligen rätt, inte en enda gång till blev jag på något sätt inviterad till någon form av samvaro från den baren! Pust ! lite jobbiga är dom….

Tredje dagen blev kanon med ett par små undantag, vi startade med att dra ut till Pescador Island en stund efter alla andra båtar, men med 360hk turbo V8 i botten så kör Neptunes båt skjortan av alla andra.
Eric hade dagen till ära fått låna min ”gamla” Ixus med Ikelitehus och min sea&sea ys25 blixt.
Det första han gör är att glömma stänga batteriluckan, så den badade sig invändigt för andra gången i sin karriär. Nåväl, shit happens…ur med batterierna och i med färskvatten så ordnar det sig nog.
Jaha, en 19 årig guide med kamera är inte det bästa att ha framför sig när man själv vill fota, han lyckades tom skrämma bort nudisar från mig!  Tog ett allvarligt snack med honom efter dyket som annars var kanon om man bortser från lite spyor i reggen pga sjösjuka ALLTSÅ INTE BAKFYLLA!! :)
Gjorde ett dyk till på Pescador innan vädret satt P för fortsatt dykning där.
Körde bort och gjorde ett dunderdyk på Tongo innan det var matdags, sen tog vi ett solnedgångsdyk för att plåta Mandarinfisk, men var något för tidiga såklart, fick några usla bilder innan luften var slut efter en timmes simmande på 5,5 meter, nu menar jag verkligen simmande för dom små rackarna flyttade sig hela tiden runt bland sjöborrar och annat som gör ont.

Gick och åt en grillad fisk på en annan liten restaurang som var lite sådär, mest pga att allt på det stället som faktiskt på dom flesta ställen jag åt, serverades med soja blandat med citron, inget vidare!
Kvällen spenderades ihop med Svenskgänget inkl Andreas och hans polare Johannes.  Den kvällen gör jag det föga genomtänkta uttalandet att jag minsann skrivit på min blogg att här finns det fan i alla fall inga muslimer, tystnaden lägger sig och en i gänget påpekar glatt att Johannes är ju muslim! Jaha då blev man islamofobförklarad :) som om jag bryr mig!
Det roliga är att Johannes och jag hade en mycket kul o givande diskussion om ämnet islam efter detta och att hans nya smeknamn naturligtvis blev talibanen!
Natten blev av det knepigare slaget då jag vaknade av nåt som lät som regnstänk i rummet och vinglade upp, fick tag i lysknappen som självklart sitter så långt från sängen som är möjligt, och börjar syna av rummet.
Hittar en härlig spindel som mätte 10,5 cm från ben till ben, fotade slog ihjäl och la mig igen, fast fan var den verkligen ensam den där stora? Nja sömnen blev lite sådär den natten!!

Dag fyra startade med att jag och Eric skulle fota pygmeésjöhästar, dagen innan hade han lovat ett Belgiskt par att dom skulle få följa med o se var pyggarna var, saken är den att karln brukade jobba som frilansinstruktör på bla Neptune och åkte alltså med gratis, medan mina dyk utslaget på hela resan kostar typ 200 Euro st. Skit samma tänkte jag, dom är ju två och vana så dom kommer inte att vara i vägen! Så fel man kan ha!!
Eric och jag drog ner till sjöhästarna och tog ca:10 bilder vardera innan vi lämnade plats åt belgarjäveln, som vi tyckte skulle få se dom små han också, där parkerade han resten av dyket utan att flytta sig ens med milt våld från min sida! Jävlar sån svada han fick när vi kom upp, ett riktigt ärkekräk, hoppas verkligen att Jesper lär sig och inte använder sig av honom nåt mer.
Jag slapp visserligen att betala dyket, men tiden att ligga och bara vänta under ett dyk och dessutom reta upp sig till den milda grad som jag gjorde, ska man inte behöva uppleva på en semester!
Kommer ni dit och ska ta nån kurs, så vägra om det är en smal tanig belgare som heter Georgios eller liknade, såna skitstövlar ska bojkottas!!
Faktiskt den enda riktigt irriterande händelsen på hela resan! :(

Avslutade dykdagen med att hälsa på Erics polare sköldis på husrevet, helt ok dyk.
Dag fyra skulle ju för att det var lördag avslutas med disko, men Erics flickvän tyckte inte att han skulle gå, och så blev det!  Lite synd, hade gärna bjudit grabben på ett gäng öl, men men, har man en kvinnlig chef så har man!

Det blev en avslutning med fyra små grillspett från en av barerna efter stranden, "takeaway", satt på verandan till min bungalow och smaskade i mig dom ihop med en iskall! Gonatt sen!

Dag fem i Panagsama startade vi med att återbesöka Dolphinhouse och pygméerna, nu utan irriterande skitstövel i släptåg.
Tog väl ett femtiotal bilder varav 5-6 är ok men inte ner, dom är så otroligt små att man inte fattar det förrän man inte ser dom!!

Hittade också en bubbelkorall som innehöll två nästan icke existerande (då är man liten) räkor som jag lyckades lura min Canon att få fast i bilden, J
Vidare till Kasai reef med massor av trevlig makro, avslutade dykningen på Tongo igen med ännu ett Mandarindyk på 1 timme 5 meter och tajmade lite bättre den här gången, lyckades få några skapliga bilder till slut. Även Eric lyckades få några schyssta shots, bara det lilla problemet att han inte ställt Ixusen manuelllt som jag sagt åt honom vilket gjorde att den ställde ISO själv och i skumljuset så blev det kornigt, synd då han faktiskt hade ett par riktigt bra bilder annars!

Kvällen förflöt som tidigare med ett par tre fem afterdiveöl och sen sängen.

Sista dagen i Moalboal/Panagsama skulle vi tillbringa på Pescador, tidig väckning och ut kvickt innan det  började blåsa, iden var tre dyk där och ev ett på Tongo eller Kasai.
Bara ett litet problem, skepparen dök inte upp, bakfull, sjuk, död? Inte vet jag, men tidiga blev vi inte. Det slutade med att Erics farsa tog över kaptensrollen och vi kom iväg vid 1000 tiden.
Första dyket på västsidan var helt suveränt med 30+ sikt och en riktigt stor white-tip ca 10 meter under oss när vi låg på 30-33 meter i början på dyket.
Andra dyket gjorde vi på östsidan, det kom att bli ett riktigt driftdyk pga att det blåste upp rejält när vi kommit under ytan, sikten gick snabbt ner till 8-10 meter och vi blev tvungna att simma ganska rejält mot strömmen.

Så det blev inget tredje dyk på Pescador utan istället iväg till Tongo för ett avslutande där.
Klev över 100tim under ytan på det dyket som var lika fantastiskt som alla dyk där varit.
Sista dagen i Moalboal/Panagsama blev ett springande för att säga hej åt alla trevliga människor där, samt att försöka samla ihop alla ägodelar som jag i vanlig ordning spritt runt överallt. För en gångs skull lyckades det, vilket det inte skulle låta sig göras lika bra senare under resan.

Angie beställde en tricycle/moppetaxi eller vad det nu hette, som är byggd så att en Svensk ev kan få plats dubbelvikt, därefter bar det iväg in till Moalboal city :) för att hoppa in i en V-hire, 80 peso per säte, jag tog fyra, två till väskorna och två till mig.
Efter en i princip händelselös resa, om man bortser från att det finns så mycket att se hela tiden och att det satt en dansk med blivande Fillyfru framför o tjötade halva resan, så kom jag äntligen fram till Mactan International för flighten tillbaka till Manila.

Väl i Manila återvände jag till samma hotel som första natten, Mabuhay Manor i Pasai för att möta upp Jonas på Prosafari och hans Polska grupp, som består av tretton personer !
Jag dimper in lagom till middagen och får raskt en kall pilsen i handen efter att ha hälsat på alla.
Mitt emot sitter en madam senare kallad ett ganska stort vattenlevande däggdjur av polackerna (och vid vissa tillfällen även av andra), som ser ut att vara lite utanför och bara pratar med Jonas, hon visar sig vara Australiensiska och osams med alla utom Jonas och nu mig då, jaha då blev man genast nån att prata med….. gärna skit om Polackerna som jag personligen inte hade något emot, då!  Konstig situation som jag löste genom att säga, It’s not my problem I don’t care I’m on holliday o garva hela tiden. Problemet blev ju att Polackerna trodde jag också snackade skit om dom så det blev lite knepigt innan dom fattade läget.
Jonas som är en jävligt kul skit som jag kom grymt bra överens med hade haft en tuff tripp med det gänget till Apo reef, Coron mm i 11 dagar, blev allt jävligt glad att det dök upp en Svensk som inte klagade så fort han öppnade munnen, för det gjorde Polacker och Australiensiska så det räckte. Var det inte brödrosten som var dålig så låg öarna där vi dök för långt ifrån varandra, helt sjukt. Det blev en ganska sen kväll och rätt blöt också, innan Jonas och jag som delade rum dök ner i varsin binge halvt medvetslösa, bara för att väckas 0330 för en frukost som bestod av stora BLT:ar med nystekt bacon och ägg i, massor av majonäs och diverse grönt, och mina halsbrännetabletter var nerpackade i stora resväskan. SHIT!

Transfer till Cebu Air:s egen lilla b-aktiga terminal som ligger vid samma flygfält som tex Phileppineans men på andra sidan.
Iväg till Legaspi, ner på marken framför den imponerande aktiva vulkanen och in i minibussar, fullt spett mot Donsol och Vitton Resort där kontoret för valhajs-snorkling ligger.
Jonas och jag + några av Polackerna fick fina bungalows där medan resten av gänget fick fortsätta 400m till nästa resort som heter Woodland.

På med badbrallor, mask och fenor o ut i båtarna för att snorkla, jag och australiensiskan + två av dom Polska madammerna och en kille som var nån paparatzzifotograf i Polen delade en båt och resten av Polen-gänget en andra. Efter ca:10-15 minuter var det dags för första valhajen, i vattnet ca:10 meter framför den och sen ner ett par meter. Det är grymt imponerande med simmande turistbussar bland polacker. Efter sådär 20 sekunder är den borta och vi hoppar upp i båten igen, snurrar runt lite och kollar efter nästa, nu kommer frågan som fick mig att verkligen ifrågasätta intelligensen hos en av dom Polska ”tjejerna”  ” Vad gör vi nu?”
Om man betalar dyra pengar för att snorkla tre timmar med valhaj, varför undrar man då vad man gör?

Den här typen av frågor kom regelbundet från gruppen dom här dagarna samt en del tämligen korkade uttalanden som tex  
citat ”Sverige och Norge hade så många förståndshandikappade på 60-70 talet så man var tvungna att ta in folk från Ungern och Jugoslavien för att blanda upp rasen, det hade inget med arbetskraft att göra” slut citat.
 Sån korkat skit ska man behöva höra från en högavlönad karl ifrån ett land som innan vi och övriga Europa hjälpte dom till en någorlunda dräglig tillvaro var ett rent U-land, och inte är det så länge sen heller!
Det kom mycket skit ur Polska munnar på den här trippen vill jag lova, men också ur en Australiensisk!

Men fy fan vad Jonas och jag fick skratta, helt rubbat! Det var oftast ren och skär komedi!! :):):)

Efter första dagens snorkling i vatten, så planktonfyllt att man hade ca: 2m sikt så tror jag vi räknade 14 valhajar varav hälften från båten och lika många under vattnet, helt ok :)

Tillbaka på Resorten var det sen lunch, här gällde det att vara snabb, återigen Polackerna, är det månne en kvarleva av deras fattiga liv för 15 år sen?Bara tömma faten fort som fan så ingen annan fick något, tack och lov så hade jag ändå inte någon större aptit vid det här tillfället. Kan bero på sent sänggående, massa öl och lite sömn dagen innan.

Nu blev det fria aktiviteter, Jonas och jag stack över till Barracuda bar, återställde vätskebalansen lite samtidigt som han beställde mat till kvällens middag!

Därefter blev det att prova ut en BCD och reg åt mig innan vi gick över till Woodland och träffade guiderna som skulle vara med oss på två dagars dykning.
Otroligt trevliga människor allihop, jag frågade om dom kunde fixa och byta min flygbiljett till en dag senare då jag hellre ville spendera en dag här istället för i Manila? Inga problem, det gör jag i morgon!  Snälla kan ni fixa det idag så inte alla platser tar slut? Ok fixar det sen! Ja men lova att du beställer en ny om det behövs, jag kan betala upp till 2000 peso. Inga problem!
När han senare hör av sig så säger han att det kostade 1000 peso så han ville först fråga om det var ok, fan vad trött man blev när han ringde för att bekräfta och platsen var borta.
Jag skrev tidigare att dom var otroligt trevliga, det stämmer verkligen, det här var bara som allting funkade här, vi gör det sen eller i morgon eller vafasiken i övermorgon är ju också en dag, gissar att Anette skulle känt igen sig här.

Jonas och Australiensiskan i tung kvinnosynsdiskussion på Barracuda! :) Fan vad man skrattade på den här resan !

Kvällen tillbringade vi på Barracuda bar som ägs av en Tysk och hans Fillippfru, vill ni inte snacka med nån, åk inte dit!  Han pratar hål i huvudet på precis vem fan som helst utan problem, tror tom att Fidel Castro ligger i lä där. Maten som är bland det bästa jag ätit i mitt liv, bestod av ickeodlade jätteräkor grillade med vitlök, olika grillade fiskar samt ris och en sallad med en dressing som spöar allt jag provat!
Sent i säng som vanligt, men vi fick ju sova ända till 0630!
Upp och slogs med polackerna om frukostbaconet (som ändå smakade plast) borta på Woodland innan vi stuvade ner oss i en båt för dykutfärd till San Miguel Islands.

Polackernas grupp på tolv pers bestod av en familj mamma, pappa, dotter, son, en mindre familj med mamma, pappa, samt en 3 månaders baby!  På en dykresa över 17 dagar i tropikerna med en lång liveaboard mittemellan ingenstans och vart.
 Mamman i familjen gladde oss alla med att både röka och supa friskt mellan amningarna, och lämnade utan att tveka sin lille son liggande i en vagga uppe på bänken i båten utan att fästa den på något sätt. En riktig solskensfamilj, sån som Svenska socialstyrelsen skulle värnat om, i alla fall i Vetlanda.

Hon var själva reseledaren för det polska gänget och gick i Svenskmun under namnet Amazonen pga sin reslighet, typ 190cm lång och 45 i skonummer!
Resten av gänget bestod av Pavel som festade bort sig till helt fel rum på hotellet, han med förståndshandikappteorin jag inte minns namnet på, en silikonuppstyrd jurist i 35 årsåldern och en ”dam”  i 40-45 års åldern som kom att bli min definition på iq fiskmås , samt förstås paparatzzinissen som alltid stod framför alla och plåtade allt han såg, det var mao ett riktigt höjdargäng att dyka med!

Australiensiskan och jag bestämde oss efter att hon berättat att allt tog sån tid för dom andra deltagarna för att bli klara (och Jonas instämmt), att köra buddydyk ihop. Vi förankrade förslaget hos guiderna och Jonas som genast höll med, då det inte var någon avancerad dykning utan ett enkelt väggdyk med 33-35m som mest nedanför så länge man höll sig till väggen!

Sagt och gjort, vi drog på oss utrustningen, tajtade till bcd och viktbälte och droppa i.
Började sakta ner till dryga 30m och sen i lugn takt upp mot 10 meters nivån,  i 34:e minuten, kollar jag min luft och konstaterar glatt att den står på 1400psi, simmar fem meter, tar ca:10 bilder på en nakensnäcka och känner att det är tungandat. Kollar manometern, 0 , ser Australiensiskan ca: 5m framför mig och inser att mina lungor inte vill simma till henne och ta octopussen utan jag gör en fri upp i 38:e minuten av ett i övrigt väldigt lugnt dyk. Fattar ingenting. Enda förklaringen jag kan komma på är antingen har octupussen som ramlade ur sin klämma hela tiden legat i kläm när jag fotade sista nudin, fast sånt brukar ju höras! Eller så hade manometern hängt sig när jag tittade sista gången innan det vart tomt. Lutar nog åt det senare då jag blåser rätt friskt med luft och startade på 12/185 det dyket.

Borde kanske reagerat med så mycket kvar efter 33 min och så pass djupt dyk, men man är inte alltid så smart, dessutom upplevde jag att jag andades väldigt lugnt och sansat i nästan ingen ström som vi dessutom följde. Eftersom vi redan i 26 minuten hade kommit till 10m nivån så var det väl ingen större skada skedd, men fan vad man gick o kände efter resten av dagen!  Men en sak irriterade mig mycket, jag låg ca:20 min och väntade på min ”buddy” som inte behagade komma upp förrän luften var slut! Dålig stil!
Fick en ny manometer efter det här dyket!

Resten av den dagen förutom när hjärnan var upptagen med annat så, virvlade tankarna runt, fan, gör det inte ont i armen, sticker det inte i fingrarna, ser inte skinnet konstigt ut?
Fan så hypokondrisk man kan bli!

Efter ca:2 tim tyckte min Stinger att det var dykdags igen, den här gången skulle Jonas dyka med oss, för som han sa, se till att inget tok hände.
Jag hade små problem med min bcd första dyket, att den hängde uppe vid öronen, men detta dyk blev rena komedin. Bcd:n satt uppe vid öronen, viktbältet lossnade hela tiden och halkade ner på röven samt att jag har ett par Scubapro Jetfin, så kan ju vem som helst räkna ut vilken fin balans jag hade under vattnet. Såg antagligen ut som ett jävla pennflöte!
O så blev jag sjösjuk…….Vi glömmer det dyket, även om det var fantastisk makro.
Såg nu till att stoppa i integrerat bly i västen och ganska högt också.

Lunchdags!
In i en vik vid en liten fiskeby, ett 20 tal hyddor/hus utan el, vatten och andra moderniteter, en skock med ungar, söta som socker kom farande och lekte runt vår båt, så glada och bekymmersfria, när man kan leka med en plastpåse har man nog livskvalité även om man är fattig.

Så började vi färden mot sista dykplatsen för dagen, ett strömdyk på västra sidan av en ö ut mot mera öppet vatten. Väl där så kör skepparn först, rakt in i bergväggen då strömmen går dit och han var kass som skeppare (tur det var en bambubåt), sen så sätter han propellern ljudligt i revet. Efter att påkat sig loss med en bambustav hos varje ”matros” så kommer vi loss, guiderna stoppar med all rätt dyket här pga den starka strömmen mot berget vilket skulle kunna betyda neråtströmmar. Calloi, den av guiderna som basar, är mäkta irriterad över den amatörmässiga hanteringen av båten och bestämmer sig antagligen redan där att byta båt till nästa dag,
Vi fortsätter vår färd mot en mera skyddad plats där det ska vara ”makroheaven”,  landar dressar upp och gör ett superbt makrodyk!  Dagen räddad!
Bcd:n funkade klockrent med integrerat och balansen blev i det närmaste perfekt.

Nu började det bli dags att fara till Ticao Island Resort där vi skulle bo dom två kommande nätterna. Vilket ställe! Standard man inte trodde fanns mitt ute i djungeln, och så vackert det ligger! Tillbringade en timme slappandes i en hängmatta mellan två cocospalmer på stranden innan maten……lazy!

Sen kommer kallduschen, Jonas har fått order att dela bungalow med guiderna, vilket innebar att jag skulle dela med Australiensiskan, skulle inte tro det!  Dels vill jag fan inte dela med en kvinna jag inte känner, dels skulle jag tycka det konstigt om jag var min sambo och fick reda på det, så NEJ det blir inget av. Jag snackade med Australiensiskan och förklarade att hon fick lov att pröjsa en natt i en egen bungalow och följaktligen jag en natt i en egen.
Hon tjurade ihop totalt, men gav med sig, Jonas räddade upp situationen genom att generöst ta ena natten på sitt konto så den totala kostnaden för oss blev bara 1125 peso var, ca: 185:-

Jag ber Sun eller vad hon nu egentligen heter som är manager på resorten att kolla om det går att fixa mig en ny flygbiljett en dag senare, ”inga problem, jag känner en som jobbar på flyget jag ringer i morgon” snälla ring idag! ”Du kan vara lugn och se det som klart,  jag får alltid en plats!”

Efter en underbar middag med nya idolgänget Polackerna, roffandes allt det godaste snabbt som ögat, så tog vi ett par bira och stapplade (av trötthet inget annat) till våra bungalows för en hel natts sömn, äntligen!

Väckning 0630 eller så, krig om baconet och äggen med våra Polska favoriter, och ut med båten, för dagen utbytt mot en förhoppningsvis fungerande sådan med en förhoppningsvis kunnig besättning.
Mot Manta Bowl!!
Calloi delar ut revkrok till ALLA, när vi sen ska dyka så har amazonen ingen riktig med handtag utan hennes är försvunnen, en av guiderna sträcker henne sin som dessvärre saknar handtag och den duger ju inte alls, hon börjar bliga på min som jag fäst i bcd:n men ger upp då hon ser att jag ser!
Att hon själv förlagt sin krok i sin back med prylar kommer hon inte på förrän hon skällt ut Jonas och menat att du får bara fixa det här. Vad ska han göra i det läget? Sätta igång att smida?

Nu var det polsk riksdag på hög nivå! Be om ursäkt när man kommit på sitt misstag, skulle inte tro det!

En anna kul grej är att han med invandringsteorin blåser så grymt med luft att han bokat Jonas som extratank, på 10 minuter tömmer han sin egen och går loss på Jonas flaska, inga långa dyk där inte.
Vi gör våra två förmiddagsdyk utan större incidenter, mer än att vår kära ammande mor benkramas onödigt mycket med ett gäng sjöborrar, fy fan så hennes lår såg ut, nu snackar vi inte ett par stick, utan nåldyna!
Tre valhaj i första dyket varav jag såg 0, eller möjligen kanske eventuellt lite konturer! Men Nemosar såg jag i 5-7 knop ström!  En grym upplevelse vill jag lova, inte nemosarna utan strömmen förstås!  Hänga och fladdra i en krok, hakade fast mig i en sten som var minst 10 ggr så stor som jag, och den började glida med……..krafter som heter duga!

Andra dyket där blev rena eldoradot för mig 5st valhajar och en skaplig white-tip på ett dyk, kan det bli mycket bättre?
Lärde mig nåt, det lönar sig att haka fast kroken i själva bergsbottnen och inte i klippblock för att slippa både sjöborrar och glidande sten!
Tillbaka till Resorten för lunch, och som vanligt litet världskrig om maten, nu började man bli förutseende och snabb som fan :). Släng er i väggen Polacker!!
Efter middagen är det så dags för resans sista dyk, också det på Manta Bowl!
Vi glider iväg mot Manta Bowl, vilket normalt tar ca:30minuter från resorten, efter ca 20 av dom tar det tvärstopp, rakt in i en massiv valhaj! Propelleraxeln kröks, vi tar oss nätt och jämt fram till bojen och krokar fast, ny båt krävs för att kunna dyka säkert!
Calloi lovar typ 10ggr att den nya båten redan är på g fast han inte får kontakt på mobilen, och våran kära grupp blir mer och mer frustrerade, när ungefär två timmar gått och alla börjar bli förbannade att inget händer, klockan har passerat 24 timmars gränsen för flyget (ja herregud vi ska ju flyga 1400 i morgon) då, just då dyker räddningen upp. Inte båten som vi väntade på utan en stor grann valhaj kommer upp snett bakom båten och tar lä i strömmen, guiderna är helt exalterade och har aldrig sett nåt liknande, våra vid det här laget så sura polska solstrålar, skiner upp så det sprakar, den stunden vara ett par minuter innan den glider iväg för att återkomma nån minut senare och återigen förgylla vår tillvaro. STORT!

Sådär en 15-20 minuter senare är den nya båten + en extra i reserv framme så vi kan dyka.
Strömmen har nu avtagit och är nere på 1-3 knop lite beroende hur botten ser ut just där man befinner sig.
En lite kul grej är att en stor white–tip som ligger och vilar under ett stort korallblock drar till sig i princip hela gruppen vid huvudändan, jag tycker det ser trångt ut och smyger ner bakom hajen, petar den försiktigt på stjärtfenan så den gör en kvick sorti rakt igenom högen av polacker!
 Ok inte helt rumsrent, men jag kunde bara inte låta bli, det blev en väldigt massa gestikulerande några sekunder om vad som hände, var det en hajattack eller?

Sen händer en mindre kul grej, jag har min revkrok hängande i bcd:n för att jag inte behöver den, glider fram längs botten och under mig utan att jag ser det dyker amazonen upp snett in från vänster. Min revkrok har släppt från bcd:n och hakar i hennes reg, fortfarande utan att jag sett henne, jag tror den fastnat i nån sten och rycker som fan för att få loss den, och just här suger strömmen i rätt friskt. Jag märker aldrig av henne förrän jag känner ryck i linan och lyckas vända mig åt det hållet för att stirra in i två mycket vettskrämda ögon.
Hon körde dirstuket med lång octopuss fäst vid halsen, varför släppte hon inte reggen och tog den, eller varför följde hon inte med mig i strömmen?
Nåväl jag krokade loss och allt gick väl, vi snackade efteråt om det och kom fram till att det var en ren olyckshändelse, hon såg aldrig mig och jag inte henne!

Australiensiskan som sett det hela i det närmaste helgonförklarade mig, för att det kunde hon (Amazonen) ha! Snacka om seriöst folk!

Förresten så hade vi tre valhajar + white-tipen på dyket, helt ok va?

Så här ser det ut rent geografiskt.

Nåväl, tillbaka till resorten, softade i hängmattan prata lite skit med guiderna, samt gå på Sun om flygbiljetten igen. ”Ooh yeas I almost forget it!” Hon ringer faktiskt omgående ler nickar och säger, ”you can be sure it’s no problem i will get the confirmation tomorrow morning”
Och nu börjar man ju nästan tro på det hela, men inte riktigt!
En riktigt god middag senare med det sedvanliga slaget vid Poltava, så glider Jonas och jag ner i varsin stol i baren och startar en låååååååång ölnota, gonatt framåt 2400 för mig, men Jonas som är stel i nacken ska ha massage, jag säger åt han, att gå nu o lägg dig jävla pucko, det blir tidig morgon! Men han bara flinar dumt och ramlar in på massagebänken.
0530 väckning, pigg som en trafikdödad ren. Upp o duscha, packa alla grejor och käka frukost.
I början av den här reseskildringen så skrev jag att jag brukar sprida mina prylar, nu fick jag fan för det! Fokuseringslampa och nya Ikelitelampan blev kvar i bcd:n, Shit happens!
5 min syrgas på inrådan av guiderna efter gårdagens ölnota…… :) var nog mera på skoj!

Så då skulle vi bara tillbaka till Donsol och ut på en avslutande snorkeltur med Valhajarna innan lunch och avfärd till Legaspi.

Det är en ganska seg o långtråkig båtresa på ca 1,5 timme visserligen i en vacker soluppgång!
Jag hade redan bestämt mig för att hoppa över den snorklingen, då jag kände mig helt tillfreds med dom ca: 25 valhajar jag redan sett under resan, så jag softade och kollade över mina prylar (ändå glömdes lamporna), gick runt och tog lite bilder på resorten och omgivningen.
0930 tog vi en endaste liten öl för att inte landningen skulle bli så hård när vi väl var framme i Manila.
I samma veva så kommer Sun och talar om det jag redan misstänkt, nej tyvärr är planen i morgon fulla! :(
Så var det med alla försäkringar om att allt var klart!

Jonas var mycket tydlig när han förklarade att senast 1100 måste båtarna vara tillbaka från snorklingen för att vi skulle hinna luncha och sen komma med flyget, 1128 kom dom drällande, då var Jonas mindre glad, och det fantastiska är att polackerna gjorde sig ingen brådska för det, nehejdå! Äta sakta och lugnt fast vi var tvungna att lämna senast 1200, nästintill provokativt, konstigt beteende.

Nu blev jag för första gången förbannad på några av polackerna, innan garvade jag mest, men nu tömde tre personer ett fat med alla goda vårrullar! Jag röt rakt ut att så här beter man sig väl fan inte, och genast så ramlade det ner fyra vårrullar på mitt fat som jag delade med australiensiskan och Jonas.

Nåväl, till slut satt vi alla i minibussar på väg till Legaspi flygplats, och kom fram i grevens tid bara för att upptäcka att vårat plan var ca:45 minuter sent, kanon! Nu hann datorerna slå om till flygning tillåten igen !
Vi hade dessutom turen att få se vulkanen utan ett täcke av rök och moln, vilket annars bara brukar ske tidiga mornar.

Väl framme i Manila så for vi raka spåret till Mubahay Manor igen, vi checkade in och Jonas och jag gick till hotelbaren och meddelade att det skulle finnas rejält med kyld pilsner till kvällen, för säkerhets skull gjorde vi en kvalitetstest på plats och kunde konstatera att det första testet nog inte var riktigt bra utan ett andra prov behövdes. Nöjda med resultatet av det andra provet så var det dags att sköta om bloggar, e-mejl och diverse annat på nätet i hotelfoajen!
Nu skulle man kunnat göra en redan jävligt lång historia lite kortare med att säga att det blev ett par bärs i baren för att sedan däcka, men så blev det nu inte!

Till middagen hölls det tal av amazonen, där det skröts över Jonas så till den milda grad att han fanimig rodnade, dessutom fick pojfan en massa dricks, tänk er själva att bara glida runt i tropikerna två veckor med lön, för att sen få en massa dricks, rent löjeväckande! :)

Dessutom hade polackerna en plan! Sänka Jonas, och nu fanns det organisation utan problem, iväg till seven-eleven, köpa mycket vodka och fylla Jonas glas var vad som gällde. Så vinner man krig!!

Men efter att australiensiskan kommit tillbaka till hotellet sen hon missat sin flight till Melbourne pga trafiken och ett gediget sölande, och polackerna börjat komma upp i crescendo, så gjorde Jonas och jag det enda rätta som Svenskar, vi drog på bar-runda, i Manila!
Jag avslutar kvällen där, för inget speciellt hände som nån av oss kan komma ihåg….Jo en sak, Jonas säger helt allvarligt till mig att, härr scherru wolfgang, fårr man fan passa sig förr trsafiken!  Innan han tar ett rejält kliv ut rakt framför en stor buss som panikbromsar och väjer! Jag tappar bort honom på nån bar lite senare och börjar ganska snart leta mig tillbaka till hotellet, kommer tillbaka ca:0100 och en kvart senare hör jag nåt oväsen i korridoren och vår käre guide som nu faktiskt är ur tjänst kommer tillbaka!

Nu blev det riktigt kul, höll på att garva ihjäl mig när han skulle tömma sin säng från alla prylar, typ väskor dykutrustning mm som hamnat där under dagen, prylfontän var väl den bästa benämningen man kunde ge Jonas då! Runt  0130 så slaggade vi in!

Sista hela dagen i Filippinerna!
Sovmorgon, fan så skönt!  Säga hejdå till alla, blogga lite, ta ut pengar, taxi till Mall of Asia för lite seriös shopping. Det shoppingcentret må vara stort, skridskobana, cafeér barer märkesaffärer, mm. Men billigt var det inte, nu såg jag ju bara en liten del, men det verkade bara vara lyxshopping för hela slanten, tog en öl i skuggan på västsidan med havsutsikt, och bara satt o njöt. Skönt att vara själv ibland också!
Eftermiddagen spenderar jag i marknadskvarteren i Pasai, området där hotellet ligger, köper några skärp till mig och sambon, två par Lewis till mig för ca:90.- paret och ett gäng flippfloppsandaler för en 10:a styck. (Skärpen är värsta sorten skräp har det redan visat sig)

Sen middag och natti natti! Väckning 0300, frulla och ut till flyget, allt funkar till 100% och 1815 samma dag landar jag på Arlanda efter en av mina bästa semestrar någonsin!
Landet ska återbesökas inom en inte allt för avlägsen tid! Då med Anette vid min sida!
I oktober sticker vi till Bali en sväng, sen har jag lovat Vietnam till våren trots den bristfälliga dykningen, men SEN! Så kanske det kan bli hit igen!!

Det här blev en mycket längre och mer detaljerad reseskildring än jag tänkt, men jag har ändå hoppat över så mycket att det nästan känns halvfärdigt, hoppas att nån finner nöje i det jag skrivit!

För er som skulle ha intressen av det så kommer det ett fotoalbum från resan ovan vatten på min hemsida under resor inom kort, samt ett ganska stort och färdigtställt undervattensalbum under dyksidan på www.wolfgangs.se . Skriv gärna en komentar i min Gästbok om ni besöker hemsidan!

Om det inte framgår under berättelsen, så är jag till 99% nöjd både med Neptune och Pro-safari att det saknas 1% upp till full pott beror inte alls på missnöje, utan att det alltid går att förbättra saker!

Wolfgang